Sommarguiden – Dejting, appar och situationships

Morgonsolens sneda strålar kastar skuggor över balkongen där Oskar sitter och dricker sitt morgonkaffe högt upp över en värld som fortfarande sover djupt. Det är söndagsmorgon och stillheten och fåglarnas sporadiska kvitter blir en njutningsfull bakgrund till Oskars tankar. Med mobilen i handen kan han inte låta bli att ännu en gång gå in på det senaste meddelandet han skickade till Amanda igår eftermiddag. Han rynkar pannan när han läser det och funderar på om det kanske trots allt var för mycket eller förhastat, men beslutar sig sedan för att det ändå känns helt rätt för honom.

Han och Amanda har träffats i nästan tre sommarmånader nu och haft det fint tillsammans. Det har varit lekfullt, kul och passionerat sedan de först skrev till varandra på dejtingappen och byggde upp en spänning som infriades så snart de träffades första gången. De har gjort utflykter, varit på en weekendresa i Köpenhamn tillsammans, njutit av långa lyxfrukostar och sena filmkvällar ihop och sovit hos varandra flera dagar i veckan det senaste.

Ändå var det nog först förra veckan när de spontant tillsammans med ett kompisgäng lånade en båt och under ett par solvarma dagar tog sig uppåt kusten för att grilla och sova i naturhamnar som Oskar började inse hur mycket han faktiskt tycker om Amanda. Det började kanske lite otydligt och utan större anspråk för honom än att ”Vi har kul tillsammans och får se hur det blir” till att han nu saknar Amanda de dagar då de inte ses. Hon är varm och mer levande än någon han träffat tidigare. Hon gör honom glad när de bryter ihop av skratt åt minsta lilla och när hon ligger i hans säng och bara ser på honom på ett vis han inte upplevt tidigare. Som att hon förstår honom. Som att hon ser honom på riktigt. Utan skydd och utan försvar har Oskar insett att han kan vara någonting så ovanligt som bara helt sig själv med Amanda. Han ler när han tänker på det och saknaden efter henne slår ett extra hjärtslag i honom medan han tittar på meddelandet på telefonen ännu en gång. 

De har inte setts på över fem dagar nu. Amanda är på semesterresa med sina väninnor och Oskar som haft tid att tänka har insett att den nästan påtagligt fysiska saknaden efter henne betyder någonting. Meddelandet är enkelt, rättframt och försiktigt på en och samma gång. ”Jag tycker om det vi har. Jag märker att jag gärna skulle vilja träffa dig lite mer och se vart det här kan leda. Hur känner du?”. Enkelt. Men så svårt. Oskar höjer blicken mot horisonten och njuter av en liten vindpust som känns sval i gryningen till ännu en sommardag som kommer bli varm och solrik. Meddelandet tog form i honom plötsligt och det kändes pirrigt och fint att få iväg det igår medan han lagade middag och undrade vad Amanda gjorde just då. Det var igår. Hon har ännu inte svarat. Oskar sitter kvar på sin balkong och väntar på att världen under honom ska vakna till liv medan han stilla undrar varför. Han vet inte riktigt om han väntar på ett svar från Amanda längre, eller om han redan vet vad det svaret innebär.

Amanda skrattar högt i baksätet åt fartens tjusning och hennes långa blonda hår kastas i vinden medan Karin kör bilen och Anneli sitter bredvid henne. De är tio dagar i Kroatien tillsammans och den här resan har Amanda sett fram emot länge. Sol, upptäckarglädje och de bästa väninnorna är just nu allt som behövs för en fulländad dag medan de efter ett par dagar på stranden i Makarska nu tidigt på morgonen styr sin hyrbil söderut längs kusten mot Dubrovnik. De sjunger alla högljutt med i någon slagdänga på radion och låter friheten på vägen definiera var i livet de står, trots att de ännu inte hunnit bestämma var de ska stanna och äta frukost. För en liten stund dyker Oskar upp i Amandas tankar och hon minns att hon ännu inte har svarat på hans meddelande från igår. Hon tystnar och ser ut mot det glittrande havet och de pittoreska stenkyrkorna de kör förbi. Hon tycker om Oskar. Han är fin och de har haft det helt underbart under sommaren. När hon blev singel i februari trodde hon aldrig att hon skulle träffa en så fin kille så fort. Men det är ju just det. Amanda fastnar med blicken vid solkysst vatten och en klarblå himmel. Hon vet att hon inte är redo för det här än. Inte nu. 

Deras sommar tillsammans har varit alldeles berusande i sin öppenhet och sin gränslöshet. Hon vill gärna fortsätta träffa Oskar. Men genom meddelandet har han plötsligt försökt skapa en definition på var de är och vart de är på väg. Det är sårbart och vackert, men när hon rannsakar sig själv inser hon att hon inte ens rört sig i tankarna kring de banorna Oskar är inne på och egentligen vet hon inom sig att det inte är dit hon är på väg. Hon är inte beredd att göra avkall på sig själv än och efter ett fem år långt förhållande behöver hon vara ensam och bara ha kul ett tag till.

Insikten är skön och nästan renande när den dyker upp och obehaget hon haft som en lätt krusning över sin inre vattenyta av lugn sedan gårdagen släpper sitt grepp om henne. Hon får skriva till Oskar och vara ärlig. Hon bestämmer sig för att göra det nu. Hon vet att hon inte behöver fundera mer på det: ”Hej Oskar, jag tycker också om det vi har, men jag har tänkt lite och kommit fram till att jag inte är redo för mer just nu. Vi får se hur det blir. Vill du prata när jag kommer hem?” Lättnaden sköljer över henne när meddelandet är skickat och hon lägger undan telefonen. Vinden rufsar fortfarande om hennes hår, morgonen är ännu tidig och äventyren med Karin och Anneli väntar på henne. Hon vet inte hur det kommer att bli, men hon tror att Oskars känslor blir svåra att navigera framöver för båda två och då kanske det är bättre att sluta ses? Det känns sorgligt. Amanda ler åt sina väninnor som sjunger med i låten på radion för full hals och medan hon tänker att frihet också kan göra ont stämmer hon in i sången igen med en nypa melankoli och en aning lättnad. 

    Oskar och Amanda – Att inte befinna sig på samma plats

Oskar och Amanda är självklart påhittade personer, men deras berättelse är långt ifrån ovanlig. Under sommaren möts tusentals människor via dejtingappar. Vissa söker ett äventyr, andra efter en livspartner och många vet inte riktigt vad de letar efter. När förväntningarna skiljer sig åt uppstår lätt missförstånd och besvikelse, vilket ibland leder till odefinierbara situationer som lätt kan orsaka sårade känslor när vi inte vet var vi står och drömmer om mer eller önskar mindre. Att vara på olika platser när vi träffas i början är kanske inte så konstigt. Vi behöver lära känna varandra först och känslor uppstår trots illusionen om kärlek vid första ögonkastet sällan på en gång. Även förväntningar kan förändras medan vi sakta lär oss mer om varandra, men vi kan inte alltid längta efter samma sak samtidigt.

Det vi kan göra är att vara ärliga mot varandra kring var vi befinner oss. Ibland räcker inte lust, passion och kärlek för att två människor ska vilja samma framtid. Men ärlighet kan åtminstone göra att ingen behöver gå vilse i gissningar. När otydligheten blir skadlig och ett slags situationship är ett faktum är det dags att börja prata om hur vi har det och vad vi vill. Varken Oskar eller Amanda gör någonting fel. De befinner sig bara inte på samma plats. Det som började med att ha kravlöst kul har för den ena övergått i djupare känslor, medan den andra fortfarande behöver sin frihet. När kommunikationen sker via korta textmeddelanden blir glappet mellan förväntan och verklighet brutalt tydligt. 

Vad är egentligen ett situationship?

Det som kommit att kallas för situationship innebär i huvudsak en odefinierbar relation. Ett mellanläge helt enkelt. Det handlar om att vi träffas, dejtar och hamnar i en gråzon där det vi har är mer än vänskap och mer än att vi hamnat i säng någon gång, men samtidigt utan den trygghet och exklusivitet som ett uttalat förhållande har. Ett situationship är på så vis en romantisk och sexuell relation som är mer än en flört men mindre än en relation, i ett osäkert gränslandskap utan tydliga ramar eller framtidsplaner. Är vi i en sådan gråzon kan vi på alla plan bete oss som ett par, men vi är inte ett par. Det kan innebära en stor osäkerhet kring om det finns flera dejter involverade samtidigt och vilka förväntningar som då faktiskt gäller. Situationships kan vara kortvariga, men även pågå under lång tid. Det kan fungera bra om båda vill hålla det på en nivå av att inte ha ett seriöst förhållande, men det är vanligt att det blir smärtsamt om en vill ha mer än situationen kan erbjuda. Den ena kanske får djupare känslor och längtar efter mer, medan den andra är nöjd som det är. Konsekvensen för den av oss som vill ha mer är ofta en subtil, kronisk stress över situationen som ibland leder till att vi sårade lämnar eller så är det den som känner för många förväntningar och krav på sig och upplever sig som trängd som slutligen bestämmer sig för att avsluta. 

Fem tecken på att du är i ett situationship – Så här vet du det

Ett tydligt tecken på att du är i ett situationship är att ni kanske faktiskt har setts ett bra tag nu. Kanske någon månad eller flera månader. Ni har kontakt nästan varenda dag och ses ofta hos varandra. Ni har till och med träffat varandras vänner vid det här laget och umgås ibland med varandras bekantskapskrets. På lördagar lagar ni kanske en riktigt god pasta tillsammans och på söndagar tar ni sedan en lång sovmorgon. Ändå har ni aldrig nämnt ordet förhållande och det finns ingen som helst etikett på vem ni är för varandra trots att du skulle vilja veta det, men inte vågar ta upp det eftersom bara ordet ”relation” gör din dejt obekväm.

Ett annat tecken att vara uppmärksam på är att ni förmodligen redan börjat bete er som ett par. Ni lagar den där middagen. Ni skrattar och kivas retsamt vid spisen. Kanske rastar ni din hund tillsammans och ligger tätt sammanslingrade i soffan och tittar på Netflix på kvällarna. Är du orolig för en läkartid så finns din dejt förmodligen där för dig, hör av sig och frågar omtänksamt hur det har gått. Trots det är du aldrig officiell och du får kanske inte träffa vare sig föräldrar eller kollegor. Hemma privat är ni precis som ett par, men i världen utanför är ni inte ens tillsammans och andra regler gäller för ert umgänge och er kommunikation där.

Framtiden för er är inte heller någonting som får finnas. Ni pratar aldrig om en framtid eller vart ni är på väg. Det går inte att planera speciellt långt framåt heller och en förfrågan om att åka iväg på en weekend nästa månad möts av tystnad från din dejts sida. Möjligtvis går det att planera in en lite mer spontan kväll med drinkar och middag imorgon, men mer än så är det inte och du har redan lärt dig att det är ett känsligt ämne som i din dejts vokabulär låter vagt och diffust. Trots att ni kanske redan går till tvättstugan tillsammans så kan ni inte prata om att åka till Stockholm och gå på en konsert ni båda två vill se om två veckor.

Du upplever redan nu att du är den som är mer investerad än vad din dejt är. Du kanske redan har fördjupat dina känslor och går och väntar längtansfullt på att dejten ska hamna i synk med dig eller så känner du av stämningen och det som är outtalat mellan er och oroar dig lite i hemlighet just nu för att ni inte kommer komma vidare trots en så lovande början. Det känns förmodligen som att ni hade en underbar och lätt start och eftersom det kändes så enkelt mellan er hoppas du nu på mer. Men trots soffmys, lyxfrukost i sängen, privata skämt och ett härligt sexliv så finns det stunder då du upptäcker att din dejt lyser med sin frånvaro och plötsligt inte svarar på dina textmeddelanden i några dagar bara för att sedan dyka upp igen med rynkad panna när du undrar vad som har hänt. Eller så fastnar du i att ständigt analysera alla SMS du får för att försöka förstå om det finns ett hopp om en relation för er. Framför allt finns det en slags nästan outtalad överenskommelse som du aldrig skrivit på om att ni aldrig pratar om er och vart ni är på väg. Situationships bygger nämligen just på att en person är villig att acceptera mindre i hopp om att i framtiden få mer, men det är nästan aldrig så det slutar tyvärr. 

När du väl tar mod till dig och frågar om er och vart ni är på väg så får du inte några svar. Det antyds vagt att ni ju har det bra som det är nu, att ni får se och att det är bättre att njuta av det ni har nu istället för att prata om det. Du vet att din dejt undviker frågan, men du vill kanske inte ställa den till sin spets eftersom du redan så gärna vill ha en framtid ihop. Du lever på hoppet, försöker vara den spontana och roliga person din dejt säger sig vilja ha och känner hur den krypande oron ständigt mal inuti dig ändå. 

Varför har vi situationships?

Det finns många olika anledningar till att vi har relationer som inte definieras och som inte har några åtagande eller något ordentligt ansvar. Personen du dejtar kanske bara har en annan tidslinje än den du har? Trots att du vid det här laget längtar efter något seriöst kanske din dejt inte alls är redo för det samtidigt som er tid tillsammans upplevs som alldeles för fin och bekymmerslös för att sluta träffas. Dejten kanske dessutom har en benägenhet att ständigt tro att gräset är grönare på andra sidan och vill inte binda sig på grund av det. Eller så är det en nyss avslutad relation i bagaget som kan spöka. Du å din sida kanske istället anstränger dig för att vara precis en sådan lättsam person som du vet att dejten söker, även om du inte alls är det när tiden bygger på oron. Eller så är du rädd för det avvisande det kan innebära att faktiskt ta upp var ni står och vilken status ni har och få veta i klartext det du kanske är rädd för: Att dejten inte vill ha något seriöst med dig. Då hamnar ni i just det mellanläge som är grundvalen till ett situationship och där ni fortsätter att ses med oklara och skilda anledningar. 

För en del av oss handlar det inte bara om otur. Våra tidigare erfarenheter och vårt anknytningsmönster kan påverka vilka relationer vi dras till och vad vi accepterar. Om du ofta märker att du längtar efter mer än den andra personen verkar göra och du ändå stannar kvar i otydliga relationer kan det vara värt att fundera över dina egna mönster. Jag har skrivit mer om det i inlägget ”Anknytning börjar med dig” som du kan läsa HÄR.

Sommarromans eller framtid? Att våga ställa den svåra frågan

Det kommer nästan alltid en punkt för de flesta av oss i en ny romans då vi behöver sätta ord på vad det är som händer mellan oss och vilka vi är i relation till varandra. Det kan ta tid och ibland kan definitioner vara sköna att inte ta upp, men efter den initiala bekymmersfria tiden tar sommarens glittrande magi slut och hösten anländer med sitt krassa verklighetsperspektiv. Är vi osäkra och kanske har fått känslor blir det desto viktigare att prata om det så vi inte hänger kvar i en skör tråd av ett situationship som från att ha varit en lättsam sommarromans blir till en punkt där vi börjar trampa på osäker mark med risk för att bli sårade. Det är lätt att skjuta upp sådana frågor. Speciellt om vi upplever att vår sommardejt inte själv är i närheten av att ta upp dem, medan vi inte vill förlora det vi har tillsammans oavsett etiketter. 

Frågan behöver emellertid ställas och om vi inte gör det riskerar vi enbart än mer hjärtesorg. Om du har haft en underbar sommarromans och vill fortsätta in i höstens mer verklighetsnära tid så behöver du ofta våga fråga och inte hänga kvar i ovetskap eller vänta ut din dejt längre. Det är annars lätt hänt att du fastnar i den bergochdalbana ett situationship är då ni ena veckan spenderar all er lediga tid tillsammans och du nästa vecka fastnar i att mest titta på en alldeles tom mobilskärm och googla ”Är vi ens i en relation? vid 02-tiden på natten. På så vis skapar topparna och dalarna mer eller mindre ett ångestfyllt beroende av att kastas fram och tillbaka, övertänka varje interaktion och sakta men säkert börjar du kanske trots att ni aldrig lovat varandra någonting förlora din egen självkänsla och ditt eget värde. Det är det inte värt.

Att undvika frågan blir enbart en bedräglig strategi som skydd för att inte bli sårad. Tyvärr skjuter du bara upp möjligheten att bli sårad ändå om du inte frågar nu och då kan känslorna ha fördjupats än mer. Att våga fråga handlar inte om att ställa ett ultimatum eller kräva ett livslångt löfte. Det handlar om att checka in och stämma av om ni har samma riktning. Om svaret blir att ni vill olika saker är det naturligtvis smärtsamt, men det ger dig också din frihet tillbaka. Det ger dig chansen att välja om du vill fortsätta spendera din värdefulla tid i ett situationship, eller om du ska vandra vidare mot någon som faktiskt är redo att möta dig på den plats där du befinner dig. Så var ärlig med dig själv. Är det en relation du vill ha och inte enbart en sommarromans behöver du stå på dig själv och ta upp det. Det kan du göra på ett avslappnat vis när ni ses och inte via textmeddelanden. Får du ett svar som tyder på att det ni har förmodligen är just ett situationship som inte kommer att leda vidare är det viktigt att acceptera det och inte fortsätta hoppas på mer ändå. Otydlighet är ett svar i sig. Därifrån kan du själv avgöra om det räcker för dig eller om du behöver gå vidare.

När apparna tar mer energi än de ger

Ibland är det inte bara en möjlig framtida relation som skaver utan även själva processen att hitta en sådan. Dejtingappar har verkligen skapat en revolution i hur vi möts från att det vanligaste innan var via uteställen, vänner eller jobbet till att nu dominera marknaden trots en del indikationer på en backlash det senaste. Apparna kan så klart vara en underbar möjlighet att träffa någon vi aldrig annars hade mött, men de leder även ofta till ett klimat av digital utmattning, ett fenomen som kallas dating fatigue. På så vis förvandlas lätt vår semester som är menad för återhämtning och närvaro till en jakt på nästa matchning under parasollet. 

Om du känner igen dig i det här så är det nog för att du är utmattad av appar och dejting och behöver lite semester från algoritmer som i sig skapar ett ganska ohälsosamt beroende. Att fastna i ett träsk av nya möjligheter som om det leder vidare till en dejt ofta slutar i skilda uppsåt och skilda förväntningar är tröttsamt och det är vanligt att människor faktiskt inte är ärliga om vad de är ute efter och att du lätt blir lurad i början och tror att en relation kan finnas i sikte om det är det du själv vill, vilket inte alltid är så. Då är det bättre att ta en paus från dejtingappen, lägga ner mobilen i väskan och njuta av sommaren på ditt eget sätt istället för att fastna i irritation och besvikelse när verkligheten inte blir till det som du längtar efter.

 Ghosting i hängmattan – Varför tystnar det plötsligt?

En av de mest smärtsamma baksidorna i dejtingvärlden är ofta det som kallas ghosting och som sker när någon vi har haft fin kontakt med plötsligt försvinner från jordens yta utan någon som helst förklaring. Ni kanske har träffats ett par gånger och haft det både roligt och spännande? Ett par dejter, meddelanden mellan er varje dag de senaste veckorna och en känsla av att någonting ändå är på gång och så plötsligt försvinner personen spårlöst, slutar höra av sig och går bara upp i tomma intet. Du kanske skriver och försöker få kontakt och tänker till slut att det är bättre att tala om att det inte finns något intresse än att lämna dig sårad och undrande. Dina försök till kontakt hjälper inte heller. Du får inga fler svar. Ena dagen planerar ni nästa dejt, nästa dag ligger du där i hängmattan i sommarvärmen och möts av total tystnad. 

Så varför tystnar det plötsligt i hängmattan, stugan eller lägenheten? Ni som var så pirriga, förtjusta och skulle spendera sommaren ihop? Svaret handlar nästan aldrig om dig utan om den som försvinner. Vår digitala skärm skapar ofta en slags illusion om att vi inte interagerar med riktiga människor med riktiga känslor och även om vi har setts ett par gånger så kan samma sak gälla ändå. Dejtingvärlden är en djungel där just djungelns lag gäller och utbudet ständigt är utbytbart även om vi delat en pizza, sett en soluppgång tillsammans och sovit i samma säng någon enstaka gång. För många blir ghosting en feg nödutgång för att slippa det obehagliga samtalet om att känslorna inte räcker till. Det är ett uttryck för bristande emotionell mognad. Kom ihåg att den andres tystnad är ett svar i sig självt – det visar att personen ifråga saknar förmågan att kommunicera moget och respektfullt. Det definierar deras begränsning, inte ditt värde. 

Semester-rebounden – Dejtar du för att läka eller för att mötas?

Sommarmånaderna bär på starka känslor och en intensiv längtan efter romantik för många av oss. Det gör att vi ibland kastar oss ut i dejtinglivet av helt fel orsaker. Om du nyligen har gått igenom ett svårt uppbrott är det lätt att försöka glömma det som har hänt, snabbt ladda ner en dejtingapp och dras med i ett semester-rebound. Då är det bra att fråga sig varför du faktiskt dejtar? Är det för att läka dina sår från din avslutade relation och för några semesterdagar slå bort tankarna på ditt ex för drömmen om att börja på nytt på någon uteservering där solen strålar alldeles speciellt vackert? Eller dejtar du faktiskt för att möta en annan person med allt vad det innebär att ta in en ny människa, förstå någonting om vem det är och våga vara sårbar och nåbar för att skapa en kontakt som kanske varar sommaren ut eller mycket längre? 

Dejtar du på grund av att du behöver läka dina sår någon annan gett dig eller är du faktiskt redo för att träffa en ny människa med allt vad det innebär?

Frågan är viktig och något vi kanske behöver förstå om oss själva. Att använda en annan person som ett plåster på vår egen ensamhet eller vårt krossade hjärta kan fungera som en tillfällig bedövning under sommarveckorna. Men när hösten kommer finns såret ofta kvar, orört och oläkt, samtidigt som vi riskerar att såra någon annan på vägen. Ibland är den mest kärleksfulla handlingen mot oss själva att låta sommaren vara en tid för egenläkning istället för dejting. När vi är redo finns alltid dejtingen kvar och väntar på oss.

Våga säga vad du faktiskt vill

Det finns en utbredd rädsla inom dejtingvärlden idag av att verka ”för mycket”, ”intensiv” eller ”krävande”. Vi låtsas liksom vara den där coola personen som inte har några krav och som tar dagen som den kommer. Om du trots allt längtar efter något seriöst så hjälper du inte dig själv genom att spela bekymmersfri och oberörd. Våga äga din längtan istället. Att faktiskt redan i dejtingappens profil eller när du börjar träffa någon våga säga ”Jag letar efter något som kan bli en seriös relation på sikt” är inte att skrämma bort rätt person – det är att sortera bort fel person. Genom att vara tydlig med dina avsikter sparar du både din egen och den andres tid. Att stå upp för vad du vill ha är aldrig fel. Det är att ha självmedvetenhet. 

Sluta tolka varje SMS eller uteblivet SMS

Kanske har du träffat någon som du tycker om, samtidigt som allt är så tidigt, nytt och osäkert? Eller så har ni redan setts ett tag, men osäkerheten släpper ändå inte? Det kan även vara så att du har för vana att lätt gå in i en otrygghet kring hur det är mellan er trots att ni har det fint och alla tecken egentligen tyder på att ni långsamt är på väg mot det du längtar efter? Ni kanske till och med har pratat med varandra om hur ni känner och ändå fastnar du i tankar och oro som gör att du sitter där med telefonen i handen och stirrar dig nästan blind på en tom skärm eller på meddelanden som du angriper som om de vore krypterade eller kodade och du den som behöver tolka minsta lilla nyans eller emoji i dem? 

En sanning som alltid tål att upprepas när du sitter och tittar var femte minut på en tom skärm är så klart att om någon vill höra av sig till dig, så gör de det. Men med det sagt har vi alla skilda relationer till hur och hur ofta vi kommunicerar och hur textmeddelanden som skickas fram och tillbaka fungerar bäst för oss. Har din dejt kanske redan talat om för dig att SMS inte är hans/hennes starka sida eller att jobbet inte möjliggör skrivande? Eller har du märkt hur din dejt kommunicerar över ett par veckors tid och att kortare och mindre frekventa svar när ni inte ses inte verkar betyda att det finns mindre intresse? Ja, då vet du. Ditt mönster att kommunicera behöver inte vara någon annans och vi är alla olika i det avseendet. Att sitta och vänta på SMS och inte kunna vara här och nu förstör enbart för dig själv i längden.

Om du dessutom märker att du spenderar timmar med att analysera semikolon, svarstider och ordval i SMS med dina vänner och din hund har du redan lämnat din egen trygghet i dig själv. Du har kanske helt omärkligt flyttat ditt fokus från ”Vad känner jag för den här personen?” till ”Vad måste jag skriva för att hålla den här personen intresserad?”. När du hamnar i den analysloopen är det märkbart att du redan har gått utanför dig själv och in i någon annan och att du, eller kanske relationen i sig, saknar den grundtrygghet som behövs. Riktig och sund kommunikation kräver ingen dechiffreringskod och ett ständigt skickande av meddelanden fram och tillbaka behöver inte heller betyda att känslorna alltid är starkare. 

Så släpp mobilen en stund eller lyft åtminstone blicken över dess kant och njut lite av här och nu. En malande oro och en tendens att tolka in för mycket i för lite skapar ofta en anpassning från din sida och frånsett att det inte är bra för dig själv hur gärna du än vill ha den här relationen, så har ni ändå de förutsättningar ni har och mer tolkande och ältande skapar enbart en ond cirkel som förminskar dig själv och förmodligen inte påverkar utfallet åt varken det ena eller åt det andra hållet. Eller så gör oron det och ditt ältande blir ett hinder för er.

Om den andre inte vill samma sak

Vad händer då om ni faktiskt inte är på samma plats när allt kommer omkring? Du kanske vågar ställa frågan till slut och får ett svar du varit rädd och orolig för? Kanske är din dejt en Amanda som vill ha frihet och obundenhet, medan du är en Oskar som vill ha en framtid?

Det går aldrig att komma ifrån att det gör ont att bli avvisad. Men samtidigt är faktiskt även ett nej en gåva i sig. Det ger dig den klarhet du behöver. Det svåraste i den här situationen är ofta att acceptera verkligheten och inte fastna i hoppet om att personen ska ändra sig om du bara ger det lite mer tid. När någon visar eller säger att de inte vill samma sak som du, så tro på dem för din egen skull. Det finns ingen mening i att försöka hänga kvar ändå, börja förändra sig själv och låtsas vara någonting den andre letar efter. Det kommer enbart att leda till samma slutsats och på vägen skadar du dig själv. Så respektera den gräns din dejt sätter, men respektera framförallt din egen gräns. Att stanna kvar i hopp om att bli vald till slut ändå är att sakta montera ner din egen självkänsla.

Dejting som en chans att möta sig själv i sommar

Varje dejtingresa, oavsett om den leder till ett livslångt förhållande eller en kort sommarflört, är i grunden en chans att möta dig själv. De känslor som väcks i dig när du ger dig ut i dejtingvärlden – trygghet, oro, längtan, besatthet eller rädsla – är värdefull information om din egen inre värld. Så använd den här sommaren till att vara nyfiken på dig själv och att lära dig mer om hur du fungerar och vad du faktiskt behöver. Varför dras du till de personer du gör? Vilka mönster i dig själv ligger bakom det? Vad är det du försöker fylla i dig själv när oron stegras och blir till full storm? Varför blir du så fokuserad på en relation så att du börjar förändra dig själv för att passa in i någon annans mall som inte ens är du? Är det kanske så att du har en tendens att bara glida in i att fortsätta ses eftersom dejten öppet visar att du är intressant utan att du faktiskt själv känner efter om du känner samma sak? Tenderar gränsen då att suddas ut kring vad någon annan vill och vad du vill? Vad är det då i dig som inte lyssnar på din egen inre röst och dina egna känslor? Är du så fokuserad på att ha en relation att du inte vågar stanna kvar en stund i ovissheten och se vad den faktiskt kan leda till? Eller är det istället så att du egentligen inte ger någon annan en chans eftersom du är så fokuserad på vad du vill ha så att du inte kan slappna av och låta kärlek och romans hända? Var kommer det i sådana fall från i dig? Ser du inte den som står framför dig på grund av förväntningar?

När du börjar förstå din egen insida blir dejtingdjungeln plötsligt lättare att navigera. Det är då du kan börja göra valen som faktiskt är bra för dig på riktigt.

 Glöm inte att vara levande i sommar

Mitt i alla appar, strategier, situationships och allt analyserande är det lätt att glömma bort att sommaren pågår här och nu. Din sommar ska inte behöva pausas eller dikteras av huruvida en viss person svarar på dina meddelanden eller inte. Den ska inte heller behöva utgöras av oro för att ställa uppriktiga och nödvändiga frågor om tydlighet och gränser, eller av en alldeles förlamande trötthet på att gå in i och ut ur appar, träffa människor slentrianmässigt för att det ska vara så, för tänk om du annars missar någonting du inte ens just nu kan sätta ord på?   

Vänd blicken inåt dig själv, men även utåt mot det liv du har omkring dig. Gör saker för din egen skull. Bada i havet tidigt om morgonen medan världen fortfarande vilar i stillhet och andäktig förväntan. Plaska lite extra när du ändå håller på. Ät de där jordgubbarna du älskar och passa på att njuta av en glass med sötma av sommarsmak på en bänk vid vattnet eller inne i stan i folkvimlet. Träffa dina vänner och skratta tills du får ont i magen. Läs en bok i hängmattan och sov en stund i skuggan för att vakna grusig i ögonen med en känsla av mjuk avslappning i kroppen. Lyssna på fåglarnas kvitter och gå en promenad i skogen för den där djupa återhämtningen i naturen. Dra in dofter i näsborrarna tills det kittlar, smaka på livet, känn hur det känns att vara levande här och nu. Just din sommar kanske fylls av solvarma gator, blänket på marken från en liten regnskur, regnbågen över hustaken, människor omkring dig och en stad som aldrig riktigt sover. Eller så är du på landet, vid havet eller i naturen, grillar och tar kalla morgondopp i vattnet innan någon annan vaknar. Gör sommaren till din egen och låt den få rullas ut i din riktning. Just den här sommaren kommer nämligen inte åter. Se därför till att ditt eget liv är så färgstarkt och levande att en eventuell partner blir ett härligt komplement, inte själva förutsättning för att måla din värld i lyckans intensiva palett. 

Slutscen med Oskar och Amanda

Oskar sitter kvar en lång stund på sin balkong och betraktar solens gång på himlen efter att ha läst meddelandet från Amanda. Svaret var inte det han hade hoppats på och det svider i bröstet. Melankolin lägger sig som en mjuk filt över resten av dagen. Men mitt i besvikelsen känner han också en viss stilla och oväntad stolthet. Han gömde sig inte. Han försökte inte spela någonting han inte var. Han vågade vara sårbar och stod upp för vad hans hjärta faktiskt kände och nu vet han var han har Amanda. Det gör inte mindre ont för det, men två känslor kan faktiskt få finnas samtidigt. Sorg över det som inte blev och stolthet över den han blev. Ovisshetens tärande dimma har skingrats och ersatts av en klar, om än sorglig verklighet. Han reser sig, sträcker på sig och andas in dagens hetta som snart kommer övergå i ljummen kväll medan han inser att dagen har gått åt till viktiga funderingar på balkongen. Ett samtal till en vän om en kvällspromenad vid havet blir till en spontan fortsättning på Oskars sommar. Livet går vidare och kanske kommer han träffa Amanda igen, men det är ett val han i sådana fall gör själv.

Samtidigt, hundratals mil söderut, rullar hyrbilen in bland Dubrovniks stengator och tjejerna i bilen tjuter av förtjusning åt de gamla stadsmurarna och tanken på en uteservering och något riktigt kallt att dricka så snart de har checkat in på hotellet. Amanda ser ut genom fönstret och känner att den sista resten av det dåliga samvetet släpper. Det var tungt att skriva sanningen till Oskar, men det var det enda rätta. Hon gav honom inte falska förhoppningar och hon svek inte heller sig själv. Friheten känns återigen lätt när hon kliver ur bilen vid hotellet med utsikt mot Dubrovniks gamla stadsdel och med ett halvt öra lyssnar hon på Karin och Anneli som redan entusiastiskt planerar ett besök på stans mest populära Cliff Bar som de ska ta sig till genom ett hål i stadsmuren. Hon och Oskar är på olika platser i livet och det är faktiskt okej. Oskar är någon hon kanske hade velat fortsätta träffa lite förutsättningslöst just nu, men samtidigt vet hon att han inte är hennes framtid och att det är fint att släppa taget nu.  

Dejting är så mycket och så många olika saker för oss samtidigt. Underbart, skrämmande, längtansfullt, oroande och helt fantastiskt. Oskar och Amanda navigerade sin sommarromans genom att till slut välja ärligheten framför gråzonens bekväma otydlighet. Det gjorde ont, men det höll deras respektive självrespekt intakt. En del hittar sitt livs kärlek genom dejting. Någon annan hittar ett halvljummet situationship, tre obesvarade meddelanden och en ny favorituteservering. De flesta av oss får nog med oss lite av varje och inser någonstans på vägen att det faktum att vi delar en jordgubbspaj en eftermiddag i solen inte är ett juridiskt bindande förhållande utan bara en kul grej ibland för oss båda två. Förr eller senare hittar vi det vi behöver i våra liv ändå. Kärleken finns någonstans där ute för dig om det är den du söker, men att ha insikt i sig själv och sina egna behov kan vara en hjälp på vägen.

Så vad längtar du efter nu i ditt dejtingliv och vet personen du dejtar om det? Om du behöver få mer insikt i just din unika situation, i dig själv, eller kunna få reda ut vad du känner i förhållande till vad du längtar efter så är du varmt välkommen till mig i samtalsterapi på plats vid Järntorget i Göteborg eller digitalt via videolänk från sommarstugan. Vill du boka en digital tid finns det dessutom en egen kategori i min bokningskalender för det. 

Välkommen!